..eller Turkistan som vissa vill översätta det till är en mindre halvlortig stad där man i huvudsak ägnar sig åt att skrämma livet ur folk på gatan samt laga riktigt läskig mat. Johan T som hjälper mig lite med sidan har ett minne från Moskva då han fick ”Brosk med tapetklister”, Turkistan har man förfinat receptet genom att späda ut klistret en aning.
För att vidare få gästen att sänka garden har man lagt till dill och gräslök, dillen och Pepsin var höjdpunkten.
Om någon bloggläsare vill ha GPS-kordinaterna dit för att lägga in som POI i sin Garmin så är det bara att säga till.
För övrigt tyckde de att jag skulle lärt mig Kazakh i stället för Ryska…
Men det finns ett Mausoleum här som både vi och UNSECO gillar, tyvärr var det under restaurering så vi fick inte se något.
Det första rallyt var när vi jagade en gammal hemglass bil som kommit till egtt nytt hem, vi fick någon halvkass bild men han slank undan.
Vad har Kazakher och Thailändare gemensamt?
Jo, båda saknar totalt lokalsinne. Det är inte orättvist att jämföra det med en stockholmare som inte vet vad globen är.
Rally #2 blir när en lokal förmåga ska vi oss vägen till stadens mausoleum, vi får hänga efter i 60-80kph, mot fyra röljus och ett antal trippel-omkörningar. Det tog ett bara tag att få ner pulsen.
Kazakher är ett mycket vänligt folk och en kille på hotellet, Arif*, hittade en kille som kunde läsa ur felkoderna ur Nisan efter den hemska Aralfärden. Ett nytt luftfilter utan gräshoppor och sand inhandlades i en ”Avtobazar” en klassisk bazarmiljö fast bara med bildelar. Om handlaren inte har det kunden efterfrågar skriks förfrågan ut alternativt springer folk runt och frågar. Arif skötte förhandlingarna själv för att priset skulle bli bra, filtret kostade dryga 100kr (i Sth 380kr).
