Författare: Johan Hellman

Till dig som är sugen på att resa till något spännande land så vill jag citera Nike´s gamla slogan: JUST DO IT!

Visst var det frustrerande att KZ:s ambassad inte svarade på mail och när de svarade i telefon fick man inte mycket vettigt ur dem. För egen del använde jag en visumfirma i Stockholm, det tog 1 månad att få tillbaka passet och jag anser att det blev dyrare än vad som sagts. Visumfirman hade inte mer koll än det man själv kan läsa sig till på internet, den hjälp jag fick kostade 3600kr.

Visum till Dan & KA sökte jag själv i London, något som var helt odramatiskt. Den i princip helt obefintliga servicen jag fått över telefon och internet var ersatt med en mycket trevlig tjej som pratade perfekt engelska och hade ett enormt arbetstempo.

Besöket på ambassaden tog cirka 25 minuter trots 5 personer före i kön. De ”mystiska” sju-pundsfrimärket (rek till Sverige för passet) som ingen känner till inom postväsendet köper du ett stenkast från ambassaden på Old Brompton road.

Trots röda dagar tog det under en vecka för passet att komma hem! Sensmoralen är att man lika gärna kan göra visumjobbet själv och få en minitrip till London för samma pengar.

Papperarbetet är ganska lätt om man är FÖDD i Sverige, bortsett från att kunna sina personuppgifter så behöver du fylla i en preliminär resväg genom KZ. Du är fri att resa som du vill i KZ , undantaget vissa gränsområden mm.

Ett sk Cover letter måste bifogas, ett brev där du ger en kort presentation av dig och din resa. Ett Cover letter kan med fördel beskriva hur spännande det ska bli att komma till världens 9:e största land och se dess fina natur mm…

Det som skiljer drömmar från mål och att det senare har ett datum för genomförandet.

Även om du inte tänker bila till just till KZ så är det bara att sätta fart. Det jobbigaste med min resa till KZ var ovissheten runt visum och gammal byråkrati, väl på plats finns, mat, vatten och drivmedel. Pratar du inte språket så kommer du förr eller senare ha gjort dig förstådd med hjälp av teckenspråk och ett leende.

Till de som ”inte direkt uppmuntrat” till resan kan jag berätta att vi såg inga kannibaler, terrorister, landminor, jordbävningar, knarkuppgörelser, utan Kazakstan är ett trevligt land att vara turist i. Undantaget där krig, svält och annan misär finns, så är folk överlag trevliga om de blir väl bemötta. Det bästa tipset är att börja konversationen på deras språk än hur uselt man pratar det och sedan lura in dem på något annat språk.

Ovan. Vid den lila markören kan du köpa Sjupundsfrimärket, glöm inte kuvertet-bara utbildad personal får frankera!!

Nedan. För visumärenden tag den lilla grinden, gå ner i källaren.

Här åt vi en riktigt  god frukost  med pannkakor, jordgubbar och lite allt möjligt. Helt klart den bästa frukosten på länge.

Det här var vi väl värda efter gårdagens gränskontroller och övernattning i Lettlands myggtätaste skog.

Nu sitter vi i kön ut ur landet! Hoppas att vi kommer över gränsen före midnatt då visumen går ut.

Efter det jobbiga mötet med polisen i KZ härom dagen, så hände en sällsynt sak…

Gränsvakterna på både KZ och ryssidan faktiskt bjöd på några leenden, kontrollerna gick i raketfart.

Hela proceduren tog gissningsvis 30 minuter, det kan jämföras med 4-5 timmar in i Ryssland förra gången. Till råga på allt så slapp vi fylla i en del ”viktiga” papper, mest saknar jag blanketten där man ska ange hur många väskor har. Storlek och väskornas innehåll är tydligen helt ointressant.

Här var det snabba ryck.

Idag har vi besökt gränsen mellan Europa och Asien, det var inte så mycket att se förutom en stenkonstruktion och en envis försäljare.

Väl tillbaka i Asien började dök ett ”иkea” upp, självklart var vi tvunga att besöka deras restaurang. Det mesta som finns i det svenska Ikeasortimentet

finns även här, ryssarnas grillspett fanns naturligtvis med på menyn. På väg till Chelabinsk stannade vi och köpte 0,5l smultron av en tant vid vägkanten, något som drygade ut hennes pension. Vi satte smultronen i halsen när Lilli & Sussies ”oh mama” kom på radion, det var bara början av ”svenskterrorn”, Ace of base kom kort därefter.

På hotellets restaurang började det lokala coverbandet yla Abbalåtar inför en kräsen publik, alla, dvs jag & Karl-Axel njöt.

Ikea!

En spionbild tagen av Karl-Axel föreställandes rysk bärförsäljning vid sidan av motorvägen. Varorna exponeras på baklucka. Kortdragare, kvittoblock och löständer förvaras på säker plats.

Tack för alla sms som kommer in, tyvärr går det inte att svara på dem. Men det är alltid kul när det plingar till i telefonen, men

skriv gärna ditt namn i meddelandet så är det lättare att lista ut vem det kommer ifrån.

Mvh Johan

PS För dig som inte visste det så finns länken på förstasidan. DS

Staden har ca 1,4 miljoner invånare och är ganska välmående. Vi bor på ett ganska bra hotell mittemot järnvägsstationen, här är det full rulle dygnet runt.

I den här stan äter man tydligen aldrig ute så det är mycket svårt att hitta restauranger, men en italiensk krog några kvarter bort är underbar.

Imorgon (29/6) åker vi tillbaka till Chelabinsk.

Ett litet hus från Tsartiden

Tjejbil

Tänk inte! Gör bara som det står!

Jag ska inte gå allt för djupt in i ämnet men som turist i KZ finns bara två faror, den mindre av dem är trafiken och den större är de som ska kontrollera trafiken (GAI).  Trafiken är förutsägbar efter som alla siktar på alla, poliserna är nästan alltid hjälpsamma och uppträder korrekt.

I utkanten av alla småhålor (jmf med Åkersberga) finns det små polisstationer vars enda uppgift är att jävlas med folk, helt plötsiligt blir det hastighetsbegränsning på 30 kph (ibland på 5kph!) en bra bit från deras station. Jag såg polismannen i god tid och det såg ut som han redan hittat sitt offer, men han lyckades tydligen mäta min hastighet. Det gick faktiskt något fortare än 20kph, vi blev invinkade och han slet åt sig mitt körkort. Vi satt kvar i bilen och väntade 10 min, 20min, 30min och när 40 hade gått kom en kille och hämtade mig. Från min sida var det en strategi att vänta ut polisen eftersom han utstrålade lust att jävlas/begära mutor. Beväpnad med en ordbok gick jag in och satte mig. Jag sa ingenting, efter några minuter började han prata. Hans budskap var klart, jag skulle betala motsvarande 800sek. Ingen vanlig människa i KZ kan betala det på plats, notan var rejält saltad. En ytligt bekant här har berättat att 40 kph för fort kostar ca 150sek, jag satte mig ner igen och började räkna. Jag var tvungen att trötta ut honom så efter ca fem minuters räknande så visade jag upp frasen ”det är för dyrt” i ordboken. Inte helt oväntat blir han skogstokig och skäller ut mig efter noter, de som känner mig vet att jag i vanliga fall skulle gett tillbaka med samma mynt.

Nu sa jag istället ingenting alls, efter ett tag ber han mig dra åt helvete. Det är precis vad jag gör också, man kan säga att jag var ganska nöjd.

Efter 1,5km så försvinner det fåniga flinet, tanken slår mig att han har kvar mitt körkort. /*%&/#”**@! Att gå in på stationen var inte helt bekvämt, där satt han och sniffade i sin armhåla och såg rätt nöjd ut. Han viftade med mitt körkort och visade lappen där lösensumman för mitt körkort stod, in kommer hans kumpan som bär på ett maskingevär. Kumpanen gestikulerade att det bara var att betala. Jag satte mig ner och lät det gå fem minuter, det kom ytterligare en polis in i rummet.

Det är helt tyst, frustrationen stiger hos polischefen. Nu förstår han att jag inte alls känner mig stressad utan kan spela spelet hela dagen. Han börjar förstå att mutan är på väg att glida honom ur händerna, precis när han ska börja förhandla tar jag upp telefonen och ringer min (fantastiska) rysktalande kontakt på resebyrån. Alla tittar på mig och försöker lista ut vad jag säger, det är visserligen svindyrt att ringa till sverige men det var det värt. Maskingevärsmannen kommer nu med en telefon som han vill att jag ska prata i, jag håller honom på paus i en minut eller två. I hans telefon finns det en tjej som på engelska säger att jag begått ett misstag och måste betala boten. Svaret blir naturligtvis att jag betalar vad en Kazak skulle få betala. En pärm med polisrapporter trycks upp i mitt ansikte, när jag försöker läsa vad som står så rycks den undan lika fort som den kom fram.

Även telefonen rycks ifrån mig, tjejen översätter samtalet och chefen exploderar. Nu vet jag att han är ur balans och segern är nära, fem sekunder senare sliter han upp lådan och kastar körkortet på bordet. Jag tar kortet och säger ”Da svedanja!” vilket i positiv bemärkelse betyder ”Vi ses!”

Mitt tips till alla är att ta det lugnt, låt inte polisen få dig stressad.

Tro inte att du är in underläge för att du inte kan språket-i det här fallet är det polisen som vill övertala dig att betala. Du ska absolut inte kämpa för att göra dig förstådd eller komma därifrån på nolltid, om de inte kräver småslantar…..

Varför ska man inte bara betala en fet muta och åka? Trot eller ej så finns det mobiltelefoner och även poliser har kompisar, kompisar som gärna stoppar dig efter ett par kilometer. Tänk efter om påföljden verkligen är realistisk eller om du blir pressad på pengar. Om möjligt försök att smygfilma det hela.

Utan att moralisera så behövs det en som begär en muta och en som betalar den, för att systemet ska överleva. Ja, vi har betalat mutor i KZ.

är en av de få serier från väst som förr ansågs vara lämpliga för barn här.

Nu hyllas han på en fin marmorfasad.

Under ett besök i Vitryssland förra året så hittade jag Laxchips från Estrella, det lät så perverst att jag köpte en påse och gav bort. Mottagarna är två kända namn i ”Restaurang & delikatesssvängen”. KZ ska försöka överträffa sin arkefiende i väst med ”Sikromschips”, av bilderna att dömma.

Fiskarna i mitten har lite roadkill-känsla över sig, de till höger ser lite ludna ut (något som uppskattas av många)

Testpanelen får återkomma om några veckor med sitt omdömme.

NEJ, jag har inte orkat översätta med google än……