Att hitta i de här delarna är inte alltid så lätt då det ofta saknas skyltar och i samband med vägomläggningar är det som gjort att åka fel. Men ingen regel utan undantag, Urumqi ligger faktiskt i Kina!
Bild 2 visar en 4-skiktskarta över Tambov, efter ett par varv där så tjatade jag till mig poliseskort.
..eller Turkistan som vissa vill översätta det till är en mindre halvlortig stad där man i huvudsak ägnar sig åt att skrämma livet ur folk på gatan samt laga riktigt läskig mat. Johan T som hjälper mig lite med sidan har ett minne från Moskva då han fick ”Brosk med tapetklister”, Turkistan har man förfinat receptet genom att späda ut klistret en aning.
För att vidare få gästen att sänka garden har man lagt till dill och gräslök, dillen och Pepsin var höjdpunkten.
Om någon bloggläsare vill ha GPS-kordinaterna dit för att lägga in som POI i sin Garmin så är det bara att säga till.
För övrigt tyckde de att jag skulle lärt mig Kazakh i stället för Ryska…
Men det finns ett Mausoleum här som både vi och UNSECO gillar, tyvärr var det under restaurering så vi fick inte se något.
Det första rallyt var när vi jagade en gammal hemglass bil som kommit till egtt nytt hem, vi fick någon halvkass bild men han slank undan.
Vad har Kazakher och Thailändare gemensamt?
Jo, båda saknar totalt lokalsinne. Det är inte orättvist att jämföra det med en stockholmare som inte vet vad globen är.
Rally #2 blir när en lokal förmåga ska vi oss vägen till stadens mausoleum, vi får hänga efter i 60-80kph, mot fyra röljus och ett antal trippel-omkörningar. Det tog ett bara tag att få ner pulsen.
Kazakher är ett mycket vänligt folk och en kille på hotellet, Arif*, hittade en kille som kunde läsa ur felkoderna ur Nisan efter den hemska Aralfärden. Ett nytt luftfilter utan gräshoppor och sand inhandlades i en ”Avtobazar” en klassisk bazarmiljö fast bara med bildelar. Om handlaren inte har det kunden efterfrågar skriks förfrågan ut alternativt springer folk runt och frågar. Arif skötte förhandlingarna själv för att priset skulle bli bra, filtret kostade dryga 100kr (i Sth 380kr).
Det blev en lång resa från Qyzylorda (en av tusen stavningar) eftersom vi inte ville stanna i Shymkent (crime capital of KZ) eller Shu (drug capital of KZ). Nästan framme i Aksu mötte i ett trevligt par från Nederländerna som vi pratade lite med, vi bestämmde att vi skulle ses vid entrén till parken. Efter att vi köpt vår mat så försökte vi hitta parken med hjälp av en bonde som i snigelfart lotsade oss till ett fält där han trodde parken började. GRRR!
Efter ytterligare en usel vägbeskrivning hittade vi en kille som visade oss rätt väg, 25km bort för 50 spänn. Vi fick veta Holländarna hade precis lämnat parkens ”kundcenter” och vi såg dem intte dagen där på. Synd! I byn fanns ett guesthouse som vi inte var sugna på, men uppe på ”Ruslands Camping” 1100 möh var det en underbar miljö. Här finns förmodligen Kazakstans renaste dusch och toalett, äntligen.
Dagen efter åkte vi till parkens ”kundcenter” och registrerade oss, vi fick den förenklade versionen som innebar att en bunt pengar bytte ägare. Det var lite ont om ”rangers” så vi åka hack i häl på en Engelsk buss. Väl framme i parken så gick vi i ca 45 minuter längs en smal och brant stig till en flod. Solen stekte på bra i dalen som var flera hundra meter djup, vägen upp ur dalen blev lite för jobbig för Karl-Axel och hjälp fick tillkallas. Till sist kom en av parkens vakter och KA fick en skräckfärd med häst upp. Där väntade jag med vätskeersättning och en portion smaskig ravioli.
Efter det lilla missödet kom Svetlana, en lokal guide fram och erbjöd oss att campa i hennes trädgård. Ingen i Kazakhstan tar ett nej för ett nej på en sådan inbjudan, men vi sa att Nissan väntade på oss i Almaty.
Vi besökte Aralsjöns skeppskyrkogård där skeppen nu står på land eftersom Ryssarna ledde bort vattnet.
Vägen tillbaka var så pass dålig att bilen skakade sönder….
Plötsligt tändes check enginelampan och bilen blev orkeslös.
Efter lite mek så fick vi igång den och nu går den igen 
Här kommer ett av de trevliga fotona över ARAL. Eftersom ingen sophämtning finns så kastar man allt skräp runt knuten,
de plastpåsar som flyger iväg hamnar sedan i någons rostiga taggtrådsstaket.
Idag har vi haft 99% bra väg.
Vi har försökt mata kameler och så har vi sett den före detta hamnstaden Aral.
Aral var hemskt skitigt, tusen gånger värre än lugnet var.
Vi har slagit läger mellan två sanddynor och lyxar till det med en carbonara 😎
Nu har vi kommit till Aktobe och Hotell Sultan, vi har fått ett rum med fyra bäddar.
Här tar dom endast betalt för det antal män som bor, kvinnor bor uttryckligen gratis här! En policy som de var snabba att berätta om. Allt är fräscht och hotellet har WIFI, vad mer kan man önska sig?
Del 2 av dagen har varit omväxlande med diverse hinder, bland annat ca 150 kossor med poliseskort eller en bunt vildhästar vid vägkanten. Vägen har varit riktigt bra med 100+moms som marschfart. De sista fem milen till Aktobe var bedrövliga men kommer snart att ersättas av en ny motorväg.
Fotat har vi gjort men Photoshopansvarige ligger lite efter….
Nästa etapp blir till Aralsjön en tripp på ca 60mil. Längs Aralsjön kan man se alla skepp som står på ”land” efter att man på Soviettiden ledde bort
Aralsjöns tillflöden. Till yrkesfiskarna sa man att vattnet snart kommer tillbaka men vad snart innebär det vet vi inte…..
Det här blir en lång dag, det är ca 72mil till gränsen och vi vet inte i vilket skick vägen. Planen är att köra till gränsen och sova oss igenom kön vid gränsen, vissa olyckskorpar säger att gränspassagen kan ta 24h.
Vi kommer att proppa kylen/frysen full med mat eftersom gränsen mot KZ lär vara ganska primitiv.
Rutten blir: Tambov, Saratov, Ershov, gränsstaden Kamenka.
****************
Två förtydliganden
1: Det finns äcklig mat i Ryssland, efter ett litet missförstånd så råkade jag köpa något som kan beskrivas som utspädd filmjölk som var kolsyrad. Lång eftersmak/Mycket läskigt!
2: Jag har gått en ryskakurs för nybörjare under våren och jag har en liten bit kvar innan jag kan göra mig fullt förstådd.
Så inne på ett apotek i Tambov träffar jag den första riktigt otrevliga människan, en kvinna som med råge passerat bäst före datum.
Jag fick 10 sekunder på mig att presentera mitt ärende. När tiden var ute så viftade ut ut mig ur butiken.
Hon fick en liten svenskalektion som tack för senast.
Efter att sovit gott och ätit en god frukost satte vi iväg mot Tambov, vägarna var väldigt bra. Mitt i ingenstans hittade vi en gammal verkstad som byggts om till vägkrog, återigen var maten god. Dagen har mest varit en transportsträcka, men väl i Tambov var det svårt att hitta hotellet. Det var omöjligt att hitta en karta över stället och efter två mindre bra vägbeskrivningar så passade vi på att fråga polisen om råd. Polismännen var mycket trevliga och skrattade mest hela tiden, de kunde inte för sitt liv förstå hur vi kunde åka till en så tråkig by som Tambov. Det slutade med att vi fick eskort ut ur stan till väg P208 som tog oss till vårt hotell.
Hotellets internet är tyvärr för dåligt för att ladda upp bilder.
En fil för datanördar eller seriösa stalkers. Går att importera till google maps mm
Idag är vi ganska möra och sov över frukosten. På Statoil serverades en god frukost.
Vägen till Moskva var ett 40 mil långt vägarbete som bokstavligen gjorde mos många bilar, potthål och höga asfaltskanter gör man man vissa delar inte kunde köra fortare än 15 kph med vår stora Nissan.
Det är dags att även göra mos av lite fordommar; 1: De finns ingen god mat här, allt vi ätit har varit gott. 2: Folk är inte alls misstänksamma/reserverade mot utlänningar, utan tvärtom de är otroligt hjälpsamma och pratsamma.
Att lära sig de enklaste fraserna och alfabetet är ganska lätt, det underlättar resandet.
Hotellet i Moskva heter Katerina och har både gratis internet och minibar, kan det bli bättre?
Vi har fått hjälp av Svetlana på SWEAGENT i Stockholm att boka hotell och fixa visum, det är förmodligen den smidigaste lösningen.
