Rättvisan kommer ikapp oss bara 20 minuter efter att vi åkt av båten, egentligen var det nog vi som kom ikapp den eftersom vi (inte jag!) körde lite väl fort.
En man med skyhög skärmmössa stoppade oss och började prata på som infödingar gör där, han ville absolut inte prata engelska. Vi var inte heller så sugna på att prata engelska så han tröttnade. Bye bye!
På väg österut skedde en liten miss i navigeringen, oooops, 2,5h bortkastade. Väl vid gränsen ut ur EU mot Ryssland gick det trögt, de stängde en timme för middag men
det märktes knapp. För dig som aldrig bilat till Ryssland eller Vitryssland så är vårt tips att ha alla papper i ordning. Alla Tulldokumenten skall lämnas i snygga och prydliga, blir något fel så är det bara att börja om och sen ställa sig sist i kön. Ingen av våra tullare pratade engelska så det blev ett par vändor.
Att expoldera efter fem timmars väntan är egentligen ett friskhetstecken men den absolut bästa strategin är att vara mycket artig och framstå som att man själv tycker
att deras arbete otroligt meningsfullt.
Till slut tog en tullare (kan till utseendet varit Håkan Juholts okända bror!) och fyllde i dem som han vill ha det, allt för att bli av med oss.
до свидания!
Nu var det bara 150km kvar till vårt hotell i Velikie Luki, en sömnig by.