Det blev en lång resa från Qyzylorda (en av tusen stavningar) eftersom vi inte ville stanna i Shymkent (crime capital of KZ) eller Shu (drug capital of KZ). Nästan framme i Aksu mötte i ett trevligt par från Nederländerna som vi pratade lite med, vi bestämmde att vi skulle ses vid entrén till parken. Efter att vi köpt vår mat så försökte vi hitta parken med hjälp av en bonde som i  snigelfart lotsade oss till ett fält där han trodde parken började. GRRR!

Efter ytterligare en usel vägbeskrivning hittade vi en kille som visade oss rätt väg, 25km bort för 50 spänn. Vi fick veta Holländarna hade precis lämnat parkens ”kundcenter” och vi såg dem intte dagen där på. Synd! I byn fanns ett guesthouse som vi inte var sugna på, men uppe på ”Ruslands Camping” 1100 möh var det en underbar miljö. Här finns förmodligen Kazakstans renaste dusch och toalett, äntligen.

Dagen efter åkte vi till parkens ”kundcenter” och registrerade oss, vi fick den förenklade versionen som innebar att en bunt pengar bytte ägare. Det var lite ont om ”rangers” så vi åka hack i häl på en Engelsk buss. Väl framme i parken så gick vi i ca 45 minuter längs en smal och brant stig till en flod. Solen stekte på bra i dalen som var flera hundra meter djup, vägen upp ur dalen blev lite för jobbig för Karl-Axel och hjälp fick tillkallas. Till sist kom en av parkens vakter och KA fick en skräckfärd med häst upp. Där väntade jag med vätskeersättning och en portion smaskig ravioli.

Efter det lilla missödet kom Svetlana, en lokal guide fram och erbjöd oss att campa i hennes trädgård. Ingen i Kazakhstan tar ett nej för ett nej på en sådan inbjudan, men vi sa att Nissan väntade på oss i Almaty.

Vi besökte Aralsjöns skeppskyrkogård där skeppen nu står på land eftersom Ryssarna ledde bort vattnet.

Vägen tillbaka var så pass dålig att bilen skakade sönder….

Plötsligt tändes check enginelampan och bilen blev orkeslös.

Efter lite mek så fick vi igång den och nu går den igen 

Här kommer ett av de trevliga fotona över ARAL. Eftersom ingen sophämtning finns så kastar man allt skräp runt knuten,
de plastpåsar som flyger iväg hamnar sedan i någons rostiga taggtrådsstaket.

Idag har vi haft 99% bra väg.

Vi har försökt mata kameler och så har vi sett den före detta hamnstaden Aral.

Aral var hemskt skitigt, tusen gånger värre än lugnet var.

Vi har slagit läger mellan två sanddynor och lyxar till det med en carbonara 😎

Nu har vi kommit till Aktobe och Hotell Sultan, vi har fått ett rum med fyra bäddar. 

Här tar dom endast betalt för det antal män som bor, kvinnor bor uttryckligen gratis här! En policy som de var snabba att berätta om. Allt är fräscht och hotellet har WIFI, vad mer kan man önska sig?

Del 2 av dagen har varit omväxlande med diverse hinder, bland annat ca 150 kossor med poliseskort eller en bunt vildhästar vid vägkanten. Vägen har varit riktigt bra med 100+moms som marschfart. De sista fem milen till Aktobe var bedrövliga men kommer snart att ersättas av en ny motorväg.

Fotat har vi gjort men Photoshopansvarige ligger lite efter….

Nästa etapp blir till Aralsjön en tripp på ca 60mil. Längs Aralsjön kan man se alla skepp som står på ”land” efter att man på Soviettiden ledde bort

Aralsjöns tillflöden. Till yrkesfiskarna sa man att vattnet snart kommer tillbaka men vad snart innebär det vet vi inte…..

Jag har talat med Johan i satellit telefon och han säger följande:

De 10 sista milen före gränsen mellan Ryssland och Kasakstan var hemska med stora hål i vägen.

På den ryska sidan var vi ensamma på vägen utan möten i 10 mil.

Gränskontrollen på den ryska sidan gick smidigt och to ca 10 minuter och Gränskontrollen på den Kazakstanska sidan gick även den fort ca 20 min.

De letade efter vapen och ät och drickbara saker i bilen och för att expediera ärendet snabbar så pekande en av gränsvakterna på en M&M påse och sedan på sig själv  

Nu är vägen bra igen i kasakstan som verkar lägga lite pengar på infrastruktur.

Vi blev även stoppade för det första mut stoppet där en polisman kontrollerade försäkringar mm på bilen för att senare låta oss åka när han fått lite extra till hushållskassan.

Johan – genom Dan

Johan tackar för alla SMS han har fått till satellittelefonen 🙂

Han kan desvärre inte svara er alla då det kostar en ansenlig summa att skicka åt andra hållet.

För dig som inte skickat ett gratis SMS till resesällskapet gör det på ”HEM” sidan i bloggen.

Du hittar nummer och länk till tjänsten under GPS trackingen av bilen.

Ser fram emot att möta upp bilen i Kazakstan (och då blir det lite mer video på bloggen).

Jag kan nu informera om att med det nya blogg-temat fungerar kommentarsfältet, så nu kan ni alla besökare kommentera inläggen! Get to it! 🙂

Det här blir en lång dag, det är ca 72mil till gränsen och vi vet inte i vilket skick vägen. Planen är att köra till gränsen och sova oss igenom kön vid gränsen, vissa olyckskorpar säger att gränspassagen kan ta 24h.

Vi kommer att proppa kylen/frysen full med mat eftersom gränsen mot KZ lär vara ganska primitiv.

Rutten blir: Tambov, Saratov, Ershov, gränsstaden Kamenka.

****************

Två förtydliganden

1: Det finns äcklig mat i Ryssland, efter ett litet missförstånd så råkade jag köpa något som kan beskrivas som utspädd filmjölk som var kolsyrad. Lång eftersmak/Mycket läskigt!

2: Jag har gått en ryskakurs för nybörjare under våren och jag har en liten bit kvar innan jag kan göra mig fullt förstådd.

Så inne på ett apotek i Tambov träffar jag den första riktigt otrevliga människan, en kvinna som med råge passerat bäst före datum.

Jag fick 10 sekunder på mig att presentera mitt ärende. När tiden var ute så viftade ut ut mig ur butiken.

Hon fick en liten svenskalektion som tack för senast.

Efter att sovit gott och ätit en god frukost satte vi iväg mot Tambov, vägarna var väldigt bra. Mitt i ingenstans hittade vi en gammal verkstad som byggts om till vägkrog, återigen var maten god. Dagen har mest varit en transportsträcka, men väl i Tambov var det svårt att hitta hotellet. Det var omöjligt att hitta en karta över stället och efter två mindre bra vägbeskrivningar så passade vi på att fråga polisen om råd. Polismännen var mycket trevliga och skrattade mest hela tiden, de kunde inte för sitt liv förstå hur vi kunde åka till en så tråkig by som Tambov. Det slutade med att vi fick eskort ut ur stan till väg P208 som tog oss till vårt hotell.

Hotellets internet är tyvärr för dåligt för att ladda upp bilder.

En fil för datanördar eller seriösa stalkers. Går att importera till google maps mm

swe2kz-120607.kml (1,32 mb)