Idag är vi ganska möra och sov över frukosten. På Statoil serverades en god frukost.

Vägen till Moskva var ett 40 mil långt vägarbete som bokstavligen gjorde mos många bilar, potthål och höga asfaltskanter gör man man vissa delar inte kunde köra fortare än 15 kph med vår stora Nissan.

Det är dags att även göra mos av lite fordommar; 1: De finns ingen god mat här, allt vi ätit har varit gott. 2: Folk är inte alls misstänksamma/reserverade mot utlänningar, utan tvärtom de är otroligt hjälpsamma och pratsamma.

Att lära sig de enklaste fraserna och alfabetet är ganska lätt, det underlättar resandet.

Hotellet i Moskva heter Katerina och har både gratis internet och minibar, kan det bli bättre?

Vi har fått hjälp av Svetlana på SWEAGENT i Stockholm att boka hotell och fixa visum, det är förmodligen den smidigaste lösningen.

För ett par år sedan när gick bensinpriserna gick upp så läste jag en artikel om bensinpriser i ”närheten” av Sverige.

Turkmenistan har alltid extrapris på bensin så dit måste vi åka för att tanka upp bilen billigt! 😃

Det visade sig att landet har ett speciellt sätt att välkomna turister… Nu föddes tanken att åka till Kazakstan istället

och nu är det dags. 

Snart i moskva ser jag!

Syns i Kazakstan! Jag kommer den 17:e 😎

//Dan

Rättvisan kommer ikapp oss bara 20 minuter efter att vi åkt av båten, egentligen var det nog vi som kom ikapp den eftersom vi (inte jag!) körde lite väl fort.

En man med skyhög skärmmössa stoppade oss och började prata på som infödingar gör där, han ville absolut inte prata engelska. Vi var inte heller så sugna på att prata engelska så han tröttnade. Bye bye!

På väg österut skedde en liten miss i navigeringen, oooops, 2,5h bortkastade. Väl vid gränsen ut ur EU mot Ryssland gick det trögt, de stängde en timme för middag men

det märktes knapp. För dig som aldrig bilat till Ryssland eller Vitryssland så är vårt tips att ha alla papper i ordning. Alla Tulldokumenten skall lämnas i snygga och prydliga, blir något fel så är det bara att börja om och sen ställa sig sist i kön. Ingen av våra tullare pratade engelska så det blev ett par vändor.

Att expoldera efter fem timmars väntan är egentligen ett friskhetstecken men den absolut bästa strategin är att vara mycket artig och framstå som att man själv tycker

att deras arbete otroligt meningsfullt.

Till slut tog en tullare (kan till utseendet varit Håkan Juholts okända bror!) och fyllde i dem som han vill ha det, allt för att bli av med oss. 

до свидания!

Nu var det bara 150km kvar till vårt hotell i Velikie Luki, en sömnig by.

Idag har bilen packats, tankats och rullats ombord på M/S Romantika, likt vår bil har många av båtens passagerare rullats ombord, tankats och blivit packade.

Ombord höll underhållningen hög klass med bingo där BARNEN vann all sprit & gamlingarna fick nöja sig med vikingahjälmar i plast. Vem har sagt att livet ska vara rättvist?

De två andra attraktionerna var ett Bulgariskt coverband och en transvestit som ledde diverse lekar samtidigt som han/hon blåste såpbubblor på gästerna.